Onsdag

Sitter här med en kopp kaffe och funderar på var i denna röran jag ska börja städa! Fasar att gå igenom alla säckar och kartonger med mammas saker, har ingen aning vad som är i dom då Magni packade ner lägenheten.... Känner att jag orkar/vill inte bli ledsen, men det är ju oundvikligt! Får en klump i halsgropen bara jag tänker på att hon inte finns mer, tätt efterföljt med tårar i mängder... Och den härliga panikångesten. Den som får en att känna sig som en liten flicka igen, en liten flicka som bara vill ha sin mamma... Kan man bara inte få vakna upp och inse att detta är en HEMSK mardröm? Kan hon inte ringa och fråga om vi ska grilla på gården?! Nä nu ska jag vara stark och börja gräva igenom allt... Hoppas ni får en bättre dag än mig!